Juni månad
Nu är juni här och det är länge sedan jag haft ett lite mer reflektivt blogginlägg. För att vara ärlig tycker jag inte om att blogga, men jag vill ändå ha den. Så, nu kan jag officiellt säga att jag kommer hem nästa månad (den 20 far flyget) Helt otroligt iallfall. Det känns inte länge sedan ALLS sedan skolan slutade med studentkalas och sedan var det bara tt vänta på att få åka och nu åker jag ju hem igen. Imorgon är det min sista skoldag och på torsdag är det graduation. Jag har alltid så fullt upp och på onsdag nästa vecka far jag ju två veckor på en Västkustresa! Jag sitter lite ordlös här nu.
Den senaste tiden har jag nog känt att jag skulle kunna stanna här ett tag till. Tänk att få gå i college här som verkar så kul. Men nu, när jag talat lite mer med ni därhemma, så känns det faktiskt som att det ska bli okej att komma hem. Eller som inte bara okej, missförstå mig inte. Jag har inget emot att komma hem till vissa delar därhemma; MÄNNISKORNA, mitt rum, villan, fila osv. Men jag skulle vilja kunna ha lite av båda världar. Jag kommer att sakna dethär stället och alla här helt klart. Jag har ju fått till ett liv här nu som jag stortrivs med. Jag trodde ett tag inte att jag skulle trivas såhär bra och att det skulle bli såhär bra. Att det skulle bli som jag farktiskt drömde om. Men jag är evigt tacksam för att jag fick göra dethär och undrar varför jag har fått så underbart välsignat liv hemma och här.
Det är också intressant att tänka på hur jag förändrats *(måste berätta idag vad som hände när jag tänkte på dethär haha), för klyshéigt nog har jag. Jag kan se det själv. Dethär året har varit otroligt nyttigt för mig och det kändes som att det kom vid rätt och att jag behövde dethär.
Den senaste tiden har jag nog känt att jag skulle kunna stanna här ett tag till. Tänk att få gå i college här som verkar så kul. Men nu, när jag talat lite mer med ni därhemma, så känns det faktiskt som att det ska bli okej att komma hem. Eller som inte bara okej, missförstå mig inte. Jag har inget emot att komma hem till vissa delar därhemma; MÄNNISKORNA, mitt rum, villan, fila osv. Men jag skulle vilja kunna ha lite av båda världar. Jag kommer att sakna dethär stället och alla här helt klart. Jag har ju fått till ett liv här nu som jag stortrivs med. Jag trodde ett tag inte att jag skulle trivas såhär bra och att det skulle bli såhär bra. Att det skulle bli som jag farktiskt drömde om. Men jag är evigt tacksam för att jag fick göra dethär och undrar varför jag har fått så underbart välsignat liv hemma och här.
Det är också intressant att tänka på hur jag förändrats *(måste berätta idag vad som hände när jag tänkte på dethär haha), för klyshéigt nog har jag. Jag kan se det själv. Dethär året har varit otroligt nyttigt för mig och det kändes som att det kom vid rätt och att jag behövde dethär.
*Så, jag gick hem idag och funerade på vad jag skrev före och var helt mitt uppe i att tala med mig själv. Plötsligt hör jag ett underligt ljud under mig och jag har trampat RAKT i färsk sement. Gick och ringde på dörren till grannen vars tomt det var på (alla har typ en trottoar på deras tomt) och ingen var förstås hemma. Gick desperat till nästa hus och frågade vad jag skulle göra. Han visste inte så bra men han skulle försöka hitta de som gjorde sementen eftersom de just åkte. Men jag ringde våran granne som jag känner bra (mina värdföräldrar var borta idag) och hon kom och vi skrattade mer åt det faktiskt. Han gittade dem inte så jag gick hem (dethär är bara några hus ifrån mig) och efter en stund såg jag de var och fixade det haha. Syöta öde
'
Kommentarer
Postat av: Emme
Ååh, ja väit precis honde känslon ti vill ha lite åv båda ställen häila tidin! Å att man har bra liv både där häim å tide å it vill välj bort na... :)
Trackback
