.


The Old Order Amish community, one of the two big branches used when defining the Amish society, the other one is the Amish Mennonites. The Old Order is thought to be the the most conservative, while the Amish Mennonites are is more modern group. (Kraybill, 2013, p.13). What makes the Amish community’s language Pennsylvania Dutch so interesting, is that it unlike other immigrant languages in The United States, has been able to maintain until today. Spolsky describes this phenomenon, how immigrants’ languages in the United States disintegrated as new generations started using English, but which wasn’t the case for the Old Order Amish (talking of the immigration before the 20th century) (Spolsky, 1998, p.55). ‘’The greatest resistance to language shift was found in groups that chose to isolate themselves both linguistically and culturally from the mainstream.’’ (Spolsky, 1998, p.55). The Old Order Amish has made a conscious decision to isolate themselves from the rest of society which can tell us something about why Pennsylvania Dutch has been maintained. To explain this conscious isolation, there are a couple of points that can discuss this phenomenon. First, the strong Amish community, or more so; what makes the Amish community, what is the foundation and what does it say about the isolation and how it affects the language? Secondly, their view of the rest of the society that’s not part of their Amish community.


Religion, the faith and the church is a very fundamental, if not the fundamental base for the Old Order Amish community. If you’re Amish, you’re naturally a part of the church which is the community. ‘’The Amish seek to create church-communities that will help members attain eternal life.’’ (Kraybill, 2013, p.116) and (Nolt, 2016, p.31). Doing this, means separating oneself from the outside world, have a set of guidelines so that none of the members fall away from this path. (Kraybill p.116). Thus, the Amish make a statement for keeping themselves away from the rest of the outside world.


The idea of how the Amish community shouldn’t involve themselves with the world is very much stresses. The importance of not be a part of the rest of the world, which the Amish believes are the values and way of living by the mass culture (Kraybill, 2013, p.73) is often proclaimed through Bible passages like (James 4:4); ‘ ‘’Whoever...will be a friend of the world is the enemy of God’ ‘’ (Kraybill, 2013, p.73). The Bible is by all means a very important source to their commitment to the community and separation from the rest of society. Their faith, which can seem strict for an outsider also influences directly their view of language. ‘’English is the language of the world, the currency of an evil society.’’ (Kraybill,1989, p.18). In this context talking of language use in religious contexts, but still describes a great deal of the attitude toward English.


Taking this back to the question to the maintenance of the language, the importance and power the church and the religion beholds in the Amish community is essential. They do point out strongly that the church, the will of God, is what is the most important  thing in life which is the fundamental base for the Amish community. At the same time it separates them from the rest of society but keeps them very close to each other. This is one of the very uniting forces that keeps them isolated from the rest of society.


(Language also has a great value when thinking of the community and it’s heritage and ethnicity. They are very conscious of the choise of separating themselves from the world with the language. It’s a matter of preserving the Amish identity and also as a reminder of their history before the Amish came to the United States. The importance of heritage have made the Amish wanting to separate them from the rest of society  )


Their faith could be described as the source, from which the rest of their ways of living is determined and this naturally brings us to the discussion of their values and how they affect their ability to keep the language. There are a couple of examples of the Amish values that could say some what affect they have on their isolation, there are the every day life, moral and choises of living to mention a few.


As previous mentioned. The Amish’s values in every day life, moral and choises of living are based on what the Scripture says, for example ‘‘ ’Love not the world, neither things that are in the world’ (1 John 2:15)’’ (Kraybill, 2013, p.72-73) and the Amish don’t take lightly on this.


There are things the Amish consider as forbidden, which usually are considered as normal things for the society outside from the Amish, things like divorce, higher education and ownership of a computer. They believe these things can get in the way of their view of their society. (Kraybill, 2013, p.116). This distinguishes the Amish from the rest of the American society because these thing are seen as basic rights, norms and parts of society today.



There are a lot of values that describe why the Amish community is separated from the rest of the modern American society, but there are a some that could explain why the language is kept intact instead. For instance, the lack of using modern technology. For the average American citizen, the access to a computer, a cell phone and a car can be seen as basic needs of the everyday life. The Amish consider these things as something that can lead to immorality, that they also can put the community at risk and in that turn lead to disintegration Putting the community at risk refers to the fear of what will happen if they start using any of these, what it pontentially could lead to if young people started using these (Kraybill, 2013, p.314-315). When not using these, being a part of the society that uses these to a large extent, can be made very difficult. These elements carry a great value for communication and maintaining relations, so if not using these, one is easily left out from the rest of the group. The Amish that don’t use these ways of communication, will be left with a much more narrow group to communicate with, which is the Amish community where the language spoken is, Pennsylvania Dutch, while the language spoken by the great majority who uses these is English.


Since the middle of the 20th century, the Amish children have been enrolled in their own Amish schools (with a small number of exceptions). This because the public schools didn’t make up with the Amish values in classes like science and health, for example the teaching of evolution and sex education (Nolt, 2016, p.75). By separating the Amish children from a context like school, also separate the children from an early age from the rest of the children outside their community. This means, that from an early age, the children aren’t exposed to any form of public schooling where a lot of the first contact with the rest of society is made. Also worth mentioning is that a great number of Amish children aren’t involved with the English language before they reach the school age (Kraybill, 2013, p.122). These are good examples of how Spolsky described how immigrant languages diluted over time as younger generations learned English (Spolsky, 1998, p.55). An important note to make is that Amish children do learn English, but they are primarily taught Pennsylvania Dutch, the language spoken at home. (Kraybill, 1989, p.47)


(The attitude to the rest of the outside society and language can also tell something about their decision to keep their language.)

 

Projekt pingstkvinnan

Hejhopp!

I helgen var min fina vän och kusin hos mig. Programmet bestod traditonsenligt med att äta mat, prata, ''beela'' (ordförklaring följer längre ner) och många intressanta skrattattacker (eller som Sophia säger ''skälla'').

Iallafall, under ett kafébesök fick vi världens idé. Egentligen har vi burit henne med oss under någr år, men nu minsann satt vi och kom på en hel massa tokigheter hur skall utveckla det här, nämligen: pingstkvinnan.
 
Pingstkvinnan kom till för ett par år sedan när Sophia och jag var i min församling och Sophia skulle flytta stolar, ganska jobbiga sådana också. Som ni kanske så väl vet bygger frikyrklig verksamhet på frivilliga insatser och det var under stånkandet och lyftandet som Sophia började med tillgjord röst beklaga hur jobbigt det var, samtidigt som hon försökte hålla den frivilliga-glädjens andan uppe. Där kom hon till. Sen dess har vi gått tillbaka till henne under olika situationer, främst när vi gör någonting ''frikyrkligt'' (haha).
 
Nu senaste året har vi ibland funderat om vi skall utveckla konceptet med henne, göra olika videor osv där man tar upp klishéerna, traditionerna och fördomarna inom pingströrelsen/frikyrkligheten. Jag själv tycker det är jättekul att skoja om ''typiska'' frikyrkliga saker, på ett självmedvetet sätt, NOTE: jag har verkligen frikyrklighet varmt om hjärtat, det handlar inte om att skoja bort det hela utan att ta upp det roliga. Dessutom har jag insett vilken rik kultur frikyrkligheten har och det har jag insett mest kanske de senaste två åren. (jag har en hemlig dröm om att få skriva en avhandling om pingströrelsen och dess kultur)
 
Så nu kommer vi (jättehoppeligen iallfall) att göra pingstkvinnan till ett projket. Vi tänker använda olika typer av verktyg, sätt och medier för detta. Vi tänker ta upp det roliga, fåniga, förutffattade meningar och mycket igennkänningsfaktorer, men även tro, personligt och kanske tyngre saker. En perfekt blandning helt enkelt! Hoppeligen kommer någon tycka det är kul (om ingen annan så tror vi att våra mammor gör det) och att det kanske på ett lättsamt och ärligt sätt kan sprida kunskap om täische friitschörkli!
 
 
 
 Såhär taggade är vi! Bilden är flera år gammal från en av våra gånger när vi saligt sjöng ur Segertoner.
 
Här har vi även lite inspo
 
-beela [bɛ:lɑett tillstånd där man på ett intensivt sätt attackerar en annan part med en blandning av mys, klumpighet och ylande skratt
 

Thou not so put together girl nor inlägg

Plötsligt blev ju intresserad att skriva här igen hejsan hoppsan! Det enda jag stör mig på är att jag är aningen klumpig när jag skriver, vilket jag märkte i förra inlägget med vissa för långa meningar och avsaknader av kommatecken. Owell, den där orken att renskriva- och läsa har aldrig varit min grej.

 

Klockan har slagit tio, så nu får tyvärr inte mina grannar lyssna till mitt jammande av Backstreet boys och Westlife. Denna vecka har varit jätteskön! Jag har inte drunknat i skolarbeten och måsten och känslan av att tredje kvällen i rad kunnat nåssa på i min lägenhet känns surrealistisk men väldans skön.

 

Jag minns förr att jag upplevde att jag skulle vilja skriva av mig på bloggen och uttrycka en massa knasiga tankar och funderingar, men på något sätt upplevde jag ändå att jag behövde hålla mig tillbaka. Jag vet faktiskt inte varför, men på något sätt tror jag att jag trodde jag behövde visa en fin yta för att jag var (och ännu är) kristen. Inte på det sättet att jag behövde försökte hävda eller visa mig bättre och heligare än någon annan, men att jag behövde come across som put together (förlåt för alla engelska uttryck, men USA förstörde mig) och att jag inte skulle missrepresentera min tro. Vilket är fel, egentligen. Okej , jag tycker man inte behöver häva ur sig vad som helst, men jag är verkligen inte put together och har några finare och högre tankar än någon annan, så därför tänker jag inte försöka få det att se finare ut än vad det är.

 

Jag hade en massa random tankar om vad jag skulle kunna skriva om i det här inlägget, men tycks komma till (hjärnhinnan. tills jag kom på att det inte finns någon sån, endast en hornhinna och den har inget med det här att göra) Så här får ni några bilder från min fagra ungdomstid i Amirika.

 
 

 

 
 
 
Äsch, kvaliteten på bidlerna är sådär. Men ändå, guurl vilken utstrålning jag hade! Underskatta aldrig vad ett år av en massa American food kan göra med en. 
 
 

Att studera språk

Jag har senaste tiden haft detta ämne, inte egentligen på mitt hjärta, men över mig. Det är över ett år sedan jag senaste skrev någonting på denna blogg och för alla (för säkert har jag ju så många läsare, hej mamma) som inte vet, studerar jag franska i Åbo. Det är helt underbart och j'adore nästan allt med studierna. Förutom en del. Den delen som pickat mig senaste tiden. 
 
Jag tror att studera språk skiljer sig på ett helt annat sätt än de flesta ämena. Jag tror alla ämnen och vetenskaper har sina svårigheter och utmaningar men jag upplever att språk ändå skiljer sig lite extra. Det som är en så stor del av språkinlärning är att det krävs en massa mod, självförtroende och sårbarhet. Språk är en del av alla, i olika former, men alla berörs av det och språk är en del av en och ens identitet fast man tror det eller ej, därför blir det personligt och därför blir det jobbigare. Språkinlärning har ett nästintill hat-kärleksförhållande mig mig; vissa dagar kan jag hur mycket som helst och I know this stuff och jag kan conquer the world med mina språkkunskaper, medans andra dagar kan jag ingenting, inget flyter och man funderar på vad man överhuvudtaget tänkt med det här du kan ju entå it vaar na me ti bäre konn e spoåk. 
 
Senaste veckan har jag upplevt en större tyngd över min språkinlärning vilket en underkänd presentation triggade igång. Jag blev på något sätt påmind om allt jag inte klarar, att jag inte klarat skriva en översättning utan att behöva skriva om den minst två gånger, att jag inte förstår en del av lektionen vilket de flesta klarar galant, att jag hör hur låg nivå mitt tal ännu har. Listan kan göras lång. Jag skulle vilja påstå att frustrationen och besvikelserna i att lära sig ett språk är procentuellt större än glädjeprocenten. Det jag iallafall vet att den där procenten glädje jag upplever är så pass mycket mer givande att man meddetsamma glömmer allt det dåliga, and hey, jag ringde just till Sonera och förklarade suomeksi att jag hädanefter vill ha mina räkningar per email, not bad not bad!
 
Såndär katt-terapi man skulle vilja ha ibland.
 

Tjena

Hejhej!

Senaste veckorna har varit ganska chill måste jag säga. Nu har vi dock bytt period så jag har faktiskt två kurser man måste läsa i nu just -franska och geografi. Jag är taggad för franskan och försöker varje dag ha en ''fransk stund'' där jag lyssnar på något franskt program och läser någon artikel. Det har jag ju faktiskt inte nämnt, jag tänkte ju söka till ÅA i höst för at läsa franska! Så Åbo here I come. Kanske. Annars har jag spenderat en del tid i Vasa, främst för att jag varit till tandläkaren så mycket. Men nu borde jag vara klar! Så en rotfylld tand och en halv ny tand blev det, vackert så. Men Vasa har ju fört med sig mycket annat förstås. Jag har besökt min käreste, kusin och bror och förra veckan hamnade jag med ett nästan dussin trevliga änniskor i världens finaste lägenhet och träffade en gammal skolkompis, fint!
  Sen kan jag även nämna att jag startat en bakblogg! Den heter karolinasvaniljdrommar.blogg.se    -Åh, va dumt, försökte länka den men nu försvann länksaken och det man ska trycka på för att länka saker, skräp. Nåja, kanske ni orkar kopiera addressen.
 
 

Lite Vasaögonblick! Trodde det var Jakob på sista bilden, men tydligen var det jag haha
 

Måndagendenandranovembertjugohundrafemton

Tjena!

Livet var on hold för ett tag iom olyckan men nu är jag back on track! Mina tänder är snart i skick och på fredag skall jag på trevlig rotfyllning, hehe not.
 
Men jag har varit till Sverige på höstlovet, Höga kusten var gorgeous!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Annars, vad händer och sker?
Jag har bakatbakat mycket, varit pysselledare på tvåspråkigt läger (det är bra att göra sånt man egentligen inte kan), umgåtts med mon petit ami och blivit bekant med en del flyktingar vilket är givande. Och en sidenote nu, jag gillar inte att hänvisa dem till ordet ''flyktingar'' eftersom de är så mycket mer än en grupp männiksor i en viss livssitation men för enkelhetens skull använde jag mig av det nu. Så nu vet ni! :) Min stackars familj fick här om dagen lyssna till min moralpredikan vad jag anser om generalisering.
 
En lite annorlunda bild av mig, det var när jag var till hälften utan tand så ett Monalisa leende fick pryda mig istället!
 

Ibland

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig, igår var en sån dag.
 
Jag hade bara två lektiokner och skulle glad i hågen åka till Vasa med en buss. Började cykla hemifrån mot Näsby och hann bara se att min tygkasse på styret for in i hjulet and the next thing I know är att jag föröker krypa mot sidan av vägen. Jag flög alltså över styret, vilket jag inte minns och jag minns inte heller när jag slog i mig. Jag landade bokstavligen på ansiktet eftersom jag inte har några skrubbsår på varken mina händer eller knän.
  Lyckligtvis råkade en man vara på en av gårdarna i närheten där jag flög iväg som kom och hjälpte mig och senare stannade andra bilar som ringde efter ambulans. Jag minns saker mer eller mindre bra men damen som kom och hjälpte mig var mycket snäll iallafall! För det mesta tänkte jag på mina tänder eftersom jag kände att de inte var som de skulle. Ambulansen kom och jag talade mest om mina tänder tror jag. Väl på hvc konstaterade dom att jag inte skadat nacken, men jag behövde sy läppen och dessutom är halva ansiktet uppskrapat. And about my teeth, ena framtanden var lös och den ena hade en bit brakat (säger man så) bort ifrån. Så det var väl det värsta om vi säger så. Jag fick tanden tillbakatryckt och nu är de ihoplimmade med nån järntråd för att stabiliseras och på måndag skall jag och se om de börjat ''ta fast'' som de ska -hoppas!
  Så idag är jag uppsvälld och min läpp är gigantisk, jag ser lite ut som en älg. Men nu skall vi ta allt det fina i dethär: Jag slog mig i ansiktet, vilket är mycket bättre än mitt på huvudet och jag fick ingen hjärnskakning eller något med nacken tackochlov. Jag har så mycket fina människor omkring mig och det fick jag verkligen se igår. Klishéigt nog så inser man nog hur snabbt livet kan ta vändning och att vad som helst när som helst kan hända. Och mitt råd till mig själv och alla andra framöver: ANVÄND cykelhjälm -helt seriöst. Jag har inte förut tänkt att det skulle vara fånigt men man har lixom bara inte brytt sig i att göra det. Men nog har man ändå tänkt att man skulle känna sig lite utpekad med cykelhjälm. Men det är inte värt att tänka så, påriktigt. Att jag klarade mig så pass bra som jag gjorde är ganska otroligt och det är lite hemskt att det måste hända något sånthär för att man skall börja använda hjälm, men åtminstånde har jag lärt mig det nu.
 
Ikväll skall jag äta glass, tackhej!
 
En liten glad diskarbild från förra veckan
 
 

No nyt!

Hejhej!

Ä N T L I G E N är studentskrivningarna (för denna gång) över! Jag kan ju inte säga att jag har haft de mest jobbiga skrivningarna men i religion var det ändå en del inpräntande som skulle göras. Men nu äre' klart! Och bra har det gått tror jag.
  Jag har ju just pga av skrivningarna inte utträttat några desto häftigare saker. Men livet har nog varit fint ändå! Iallafall så skall jag nu när jag knappt har några lektioner så skall jag syssla med andra trevligheter; baka, städa ur skåp, öva trumpet och läsa franskaböcker. Det blir bra dethär!
 
Vi hade en ypperligt mysig villavslutning
 
Mathias överraskaskade mig med världens frukost en tisdagsmorgon. Love!
 
Efter skrivningen i fredags firade jag och Sophia att de var slut -med yummy pizza på mölle!
 
Sedan hade vi fondue som vi drömt om att göra några år dessutom! Inspirerade av Justin Biebers låt ''Boyfriend'' (sittin' by the fire while eating fondue) Dock blev vi lite ledsna att han didn't show up, men han sjöng desto mer för oss på Spotify..
Många ljuvliga matstunder chez Sophia!

Jag blev utmanad att laga trerätters av en massa random ingredienser. Som förrätt blev det äppel, morötter och linser som luggit i en lag, inlindade i rispapper. Som tillbehör mögelost, vinbärsylt, vinbär och wasabi (mycket god kombo, helt påriktiiit)
Till varmrätt gjorde jag något pizzaliknande med en botten gjord på hirs, kikärter. Toppad med vitlök, rödbeta, musslor, mögelost, aprikos och rucola. Riktigt hejsan också!
Till efterrätt blev det en ganska kladdig och moist rödbetskaka med kryddor och vitchoklad, toppad med Créme fraichegrädde och havtornssås.
Aww!
 
Igår gjorde jag pumpabröd av min amerikasnka canned pumpkin (dåligt att det inte finns här (tror jag nu)) Så moist och gott!
Såhär ser jag ut idag. Försökte pusha upp min hårknut på huvudet -utan lyckat resultat, nåväl :)
 

L'eté est fini et l'automne a commance

Hej hurni! Mina inlägg äro få, men ibland helt okej kvalitativa tycker jag. Nu skall vi se vad jag gjort sen sist:
 
 
 

Nån gång i juli var jag med mina bröder och fiskade. Observera att jag ser ut att vara 12 år på första bilden. #foreveryoung Nämen, fånigt med hashtag
 
 
 
Våffelfest chez Emme
 
 
 
 
 
 
 Jag var med mina bröder på en endagsutlflykt till nånstans i Finland. En mycket fin ås, mycket bär, vacker landsbyggd och ren kvalitetstid med dem!
 
'
 
 
 
 
Min underbra vän Sara gifte sig en vacker augustikväll. Typ, finaste ever. Jag hade den stora äran att få vara brudtärna och ah, bröllopet var så ljuvligt!
 

We will never be the same

Sommar i all ära! Min ahr bestått av mycket arbetande. Jag har ju inte sagt det, jag jobbar på Casa, så och äta pizza nu! Sen har jag njutit av alla blommor, den lilla lediga tid jag har och även fått en petit ami. Så livet leker mycket fint fastän jag fortfarande har vårens stress-ångest kvar många morgnar när jag vaknar. Men livet är fint.
 
 

So as the birds fly south

Hörni, för länge sedan sist. Som det brukar vara då antar jag.
 
Här kommer därför diverse bilder från maj:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi firade morsdag med hembakade croissanter till frukost, utflykt till Perus fors och middag
 
 
 
 
 
 
Jag hälsade på min fina vän Elina i ett vårvackert Åbo. Mycket givande och behövlig helg!
 
 
 
 
 
 
 
Hade min amerikanska vän Hailey på besök. Hars seriöst säkert tusen bilder från den trevliga visiten.

Kevät

Kära hjärtanes vad jag har blivit aktiv här då, fint fint!

Igår hade jag en mysig Valborg och idag har det vait en första maj som följt traditionen med att spendera nästan hela dagen med skolmusikkåren. Fick faktiskt en utmärkelse och ett stipendium, kul!
  Om en timma (ville ha ''a'' på slutet där) far jag ner till Åbo och tar helg hos Elina. Idag känner jag mig annars ganska snygg, man har bara sådana dagar, så det är ju trevligt.
 
 

Och denhär tyckte jag skulle passa istället för studentmössan!
 

Här kommer jag med hjärtat i handen.

Amanda Jenssen är faktiskt en av de få som har många låtar jag tycker om, så hennes stämma har ljudit i mitt rum ett par dagar nu.
 
Annars! Måste jag berätta hur exalterad jag är att få jobba som glasstjej på Tinas glass i sommar?! Jag är så taggad haha. Nämen, att få ha ett sommarjobb som är aningen mer serviceinriktat än mina tidigare jobb så gör mig trés glad!
 I helgen skall jag och äntligen hälsa på min fina flicka Elina till Åbo så nu kan man nog säga att våren är invigd och komplett!
 
Sophia får pryda detta inlägg, vilket hon gör mycket väl från våran finska semester i somrars. Hon fyllde dessutom igår, och Emme också! Liten shoutout till er då :)

HighSensitivePerson

Ibland undrar jag hur många känslor jag går igenom dagligen. Allt, verkligen allting, har jag en känsla för, fatsän inte namnet på den känslan finns.#bådebraochdåligt
 
 
 

Här är jag i tre behagliga sinnesstämmningar :)
 

American dreaming

Hörni, jag skulle vilja till USA. Tänkte jag bara skulle poängtera det.
 
Här planerar jag lite amerikanska bakverk inför morgondagens ungdomssamling, so you do wanna be there.
 
 
Men jag har ju somsagt (eller är det sagt?) kom jag hem från Frankfurt i måndags.
 
 
 
 
 
 

J'ai très faim

Goddag! Igår och idag har jag varit GLAD. Utan någon särskild orsak. Kanske min fas av meningslös tillvaro och surt humör håller på att svänga?
  Förra veckan var jag i Frankfurt. Mycket varmt väder och trevligt sällskap och riktigt passlig timing. Det var riktigt skönt att komma iväg ett tag, faktiskt.
 
Nu bjuder jag på några påskbilder, de flesta med mat dock.
.

Jag & Sophia var påskhäxor!

 
 
 

När man är i detta hus får man så arma god mat!


 

En tid av tid

Nu har det gått förfärligt länge sedan jag skrivit något här. Jag har: fyllt nitton, varit på farfars begravning, fått körkort, haft shower med skolmusikkåren, varit till Åland. Typ.
  Under en längre tid, kanske större delen av denna termin har jag varit urvattnad. Känt mig mycket icke-sägbar och lite blank. Jag vet inte om det är för att min stressnivå varit i överkant för ofta eller vad, men jag har upplevt en meningslös tillvaro, som att inget av det jag gör leder någon vart eller har någon desto större betydelse. Oj, det lät deppigt men så farligt är det inte. Dessutom har jag varit humörsvängig, nästan mer än när jag fjorton haha, what is this lixom. Jag ropar en massa med saker, bokstavligen. Om jag tycker min bykkorg är för överfull och inte samarbetsvillig så har den minsann fått veta det. Kanske jag är i en fas, eller jag vet inte. Men det kanske nog är ett resultat av USA, att jag blivit aningen otillfredsställd med tillvaron eller något. Men det är lika bra att jag har det lite torftigare tror jag, så jag inte bara strävar efter att få uppleva en massa. Det var dagens jag-kommer-imorgon-tycka-jag-inte-bordat-skriva-detdär. Nu skall vi se vad jag kan bjud apå för bilder:
 
Vi firade min födelsedag med inre filé (goott!!) och champagne, jag är lite fånig men jag ville ha det eftersom det inte blev någon förra året.
 

Sen hade jag bakat en choklad -och hallonmoussetårta med vanlijgrädde på. Ävenledes mycket god!

 
Sen hade jag kalas!
 
.. Med trevliga människor!
Här är en bild av en del av min skolväg haha, jag måste berätta om den. Så om jag har håltimmar brukar jag ju ta cykeln, fast jag har inget cykellås så då lämnar jag den vid Fila och går resten av vägen hehe. Det brukar gå på under 25 minuter, vilket resulterar i att jag sitter och svettas första timmen.

When we dig for gold in the USA

Idag har jag ett smått lyckorus i kroppen och är småpirrig. Vad härligt att jag kan ha samma pirr i magen som jag hade som när jag var liten! Kanske är det för att jag fyller år imorgon? Jag tycker faktiskt om att ha födelsedag, även fast jag har märkt att man inte är lika speciell längre, egentligen. Att bli 19 känns riktigt passligt, jag är liksom inte beredd att bli 20 än, så 19 är riktigt bra! Jag kan ju meddela att jag fyller på lördag så vem som helst som vill så är det bara att komma!
  Jag klarade teoriprovet i måndags, yay! Inte direkt med bravur, hade 7/8 och 2/3 fel men godkänt iallfall! Nu skall jag köra upp den 17 och jag hoppas hoppas att jag klarar det!
  Idag skall jag klippa mig, spännande!
 
En Hollywood-bild är ju helt berättigad, kanske.

Min sista måndag som 18 -åring

Idag skall jag skriva teoriprovet och jag är ganska så säker på att jag kommer klara det. Tänk att jag nästan skulle egentligen kunnat ha körkortet i ett år nu, men jag räknar det inte på det sättet. USA var värt så mycket mer än bara att jag skulle kunnat ha körkort vid dethär laget. Sådeså.
  På tal om USA, igår Skypade jag med två av mina amerikanska vänner och VAD jag skulle gärna åka dit, anytime, anyday. Jag har en fundering att åka dit kanske sommaren 2016 och stanna där en månad eller två (eller tre hehe) Nejmen, vi får se!
  På torsdag fyller jag år och skall fira dagen med det eminenta sällskapet av mina föräldrar. Med vad typ av ålder är egentligen 19? Å andra sidan tycker jag det är skönt att få vara tonåring ett år till, passsar mig mycket bra.
  Ikväll skall jag ringa Elina, som jag varken sett eller talat med på länge. Det ser vi fram emot.
  Nu börjar mina meningar och stycken bli korta, så jag tror jag avslutar här. Peace out!
 
Här är ju en trevlig bild från Vanha. Namnet var Thelma Adéli (med i på slutet för att låta Korsnäs-aktigt ehe)

Rustikt rågsurdegsbröd

Jag har länge haft en surdegspaus, men för ett par veckor sedan smättade jag ihop en rågsurdeg och har nu under lovet använt den en hel del! Igår påbörjade jag ett ganksa basic rågsurdegsbröd, men denna gång ville jag göra en egen smaksättning och det blev en blandning av russin, krossad mandel, lingon, lite honung & kanel. Jag bytte även ut en del av mjölet mot havreflingor.
  Jag trodde först det inte skulle jäsa så mycket, och det gjorde det egentligen inte heller. Men över natten i kylen hade det höjt sig lite. Sedan blev det bara att jag hade fram det några timmar till i rumstemperatur. Jag är verkligen inte så punktlig med tiderna, det är tur att surdegsbröd inte börjar smaka överjästa iallafall. Detta bröd hade även ett för mig, nytt moment. Det skulle gräddas i en gjutjärnsgryta som skulle vara uppvärmd i ugnen innan man stoppade brödet i det.
 Brödet fick sådan fin färg och blev SÅ gott tyckte jag. Ganska surt och segt och passligt med smaksättning. Mitt rum fick vara fotostudio idag för detta mästerverk. -Jag är nämligen inspirerad av denna blogg: http://call-me-cupcake.blogspot.fi/ . Hon som gör dessa mästerverk och fotograferar använder sig ju bara av dagsljuset och jag tyckder det är så otroligt fint! Mulet väder är ypperligt! Så nu kommer fotosessionen av detta bröd som jag gjort. Receptet finns annars här : http://www.cookyourdream.com/2012/03/sourdough-bread.html (+ 1 dl lingon, 1 dl russin, 0,75 dl krossad mandel, 1 msk honung, ½ tsk kanel)
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0