karolinadansariregn

Hej, min uppdatering har blivit obefintlig. Totalt obefintlig. Jag kan faktiskt skylla på att jag inte haft tid. Eller när jag nån gång har haft en stund över har jag spenderat med att jag inte gör något vettigt, eftersom jag har längtat efter, att just det, inte göra någonting vettigt.
  Jag har alltså haft mycket. Skola, skolmusikkåren och sen har jag bara haft fullproppade veckor. Detta har resulterat i en stressad, bitter och sur Karolina som blev ganksa självcentrerad och aningen självömkande. Inte det bästa av mig själv direkt. Så nu skall jag gå och ta bort åtminstonde en kurs för nästa period så jag kan vara mer närvarande.
  Har jag fått körkortet? -Nej
  Har det snart gått ett år sedan jag fyllde? -Ja

  Borde det bli tid att få det done and over with? -Ja

  Så på måndag skall jag och skriva teoriprovet. Jag hoppas verkligen det går vägen. Jag är faktiskt helt bra, gör bara onödiga misstag ibland. Men ni skulle behöva checka out mig när jag backstartar, jag är ganska imponerade, hehe.

  Nu skall jag bjuda på diverse bilder när jag, kusin och bror var och hälsade på bror nr 2 i Ekenäs

 

Den senaste veckan, eller dagarna, har jag känt en stor frid med mig själv. Mitt huvud är ofta i ett stridigt virrvarr med mig själv som inte går att förklara. Men de senaste dagarna har jag varit i frid med mig själv. Jag kan se på mig själv, när jag på morgonen ser ut som en nykläckt fågelunge i morgonrocken och se hur mina ögon lyser sådär av liv. Det ni, är skönt. I'm Gods incredible work of art.   Igår på kvällen for jag, Jakob, Emme och Julia till Vargberget. Tanken var att vi skulle skrinna, men istället gick vi till utkikstornet och kollade över den passligt fina utsikten av upplysta växthus. Därefter gjorde vi upp eld, som tog en stund ehe och grillade korv, majs och halloumiost. Kvällen avslutades med chips & nutella (bästa kombon EVER), te och diskussioner om toaletter och flygplan. Värt att fundera på.
  I torsdags var det ju tänkt jag skulle ge blod, ja. Julia min vän kom och hämtade mig efter skolan och väl där fyllde jag i papper och så vidare. Sedan skulle själva blodgivningen äga rum och de hann sticka in nålen och tappa en del blod. Jag tyckte det var helt okej förutom att det var lite obehagligt när jag kände hur blodet pulserade i armen. Plötsligt vaknade jag upp och hade tydligen svimmat. Hoppsan. Hur det nu gick till, jag som varken är rädd för nålar eller blod. Så det blev inte så mycket givet av mig. Men med Julia där så gick allt fina fisken och vi begav oss hemåt, åt pizza och hade filmkväll. Riktigt myigt, så inte fy skam var det.

 

Första skoldagen eeyy. Helt okej, förutom att jag har matte och att jag somsagt, glömde att lägga (på?) (säger man så?) deoderant. På musik planerade vi teman för vårkonserten och talade om vår kommande resa till Frankfurt!

  Spännande med blodgivningen imorgon, hoppas det blir fler än en gång!

 

 

Fredag morgon, godmorgon. Som vanligt har jag varit busy woman men jag klagar inte. Förra lördagen hade vi filaavslutning och det var så arma kul och vi hade världsklassigt program må jag säga! Vi har haft våra två sista konserter med musiklinjen som gick fina fisken, har tyvärr inga bilder därifrån.
  Nu följer provvecka, har ju faktsikt ett idag hehe. Sedan i helegn blir det Vasa, glögglväll och en sista julkonsert med skolmusikkåren! Sen vill jag säga tack för mig.

  Jag har dessutom fått två STORA julpaket från mina värdfamiljer, det ena öpnnade jag lite och där fanns bl.a. två jättestora jordnötssmörburkar och gul senap, kärlek.

 Vet ni, jag tycker så om min skola, jag är inte helt säker på varför men jag bara trivs där. Musiklinjen, min trevliga nya årkurs, latrummet, lärarna, skolmaten, ja det mesta. Så skönt och lungt.

 

Det är sol iday! Wuppiduu på det.

 

..blev jag förfrågad av ett av barnen i trumpetsektionen när jag var instruktör för någon vecka sedan. Barns frågor och uttryck borde man samla i en tjock bok!

 Hursomhavre, det har hänt en del sedan sist. Vi kan se var det börjar nu när jag går igenom bilderna!

 

Senaste tiden har jag saknat USA, som jag nämnt (jao). Inte bara människorna och platserna, men bara vissheten om att man bor i ett annat land. Alla möjligheter och, ja jag vet inte riktigt vad. Jga har kollat igenom en massa bilder som skickats av mina världföräldrar till mig under året och just nu önskar jag att jag var där. No worries och ingenting. Men glad är man ju att man ändå fick uppleva det en så pass lång tid.

..heter ju Ulrik Munthers nya(?) låt. Jag lyssnar aldrig på honom, vet kanppt vem han är. Dock kom jag över dendär låten. Egentligen tycker jag inte den är suberbra, men det är ändå nåt, i dess enkelhet som är ycket vackert och skört. Det brukar ju svanskarna va bruk på att få uttryckt i musik iallafall.

  Nog om det. Hej mina 10 trogna läsare! Jag har tre håltimmar mitt i dagen tjohejsan. Sedan ikväll är det lovsång och -bönekväll i fila ikväll så det blir ju kul. Jag har nog inget mer att säga er egentligen. Jag är ganska tom idag. På ord, på ja, vad vet jag. Äh, nu ska jag sluta låta så självömkande. Man har det ju faktiskt bra!

Ikväll är en kväll när:

 

Jag känner mig lite kluven, för USA-året börjar kännas så länge sedan och inte längre som att det var ens verklighet. Jag saknar det. Tiden stannade upp för ett år, jag levde i en speciell frihet, ständig spänning och förväntan.

  I USA kände jag mig mera ung. Då tyckte jag just att jag egentligen gått ut högstadiet, och nu är jag myndig, skulle egentligen varit student nästa år. Nu börjar saker och ting omkring mig sakteliga ändras. Bara det att mina bröder aldrig mer någonsin kommer att leva hemma på samma sätt som vi alltid gjort, känns av.
 I USA var jag utbyteselev. Det ordet väcker karaktär. Man 'var ''någonting''. Den fina titeln har jag inte längre.
  Jag lever i en sån krav(mer och mindre av mig själv)-Närpes-skola-jobb-fritidsaktiviter-bubbla. Jag gillar läget, det gör jag. Men ibland känns det som att USA-Karolina är så långt borta och jag låter inte henne bjuda till så mycket som jag borda låta henne göra.
  Jag hör hur andra planerar framtid, resor och nya spår i livet. För min del vet jag att jag kommer stå här i samma spår ett bra tag till. Tilika är det skönt, jag behöver en lång utandningspaus, samtidigt som jag känner mig delvis lite efter och liten. Min conquer-the-world tid är över, i allafall en tid framöver.

 

Igår var dagen äntligen här (där). Jag hade biologiprov kurs 2 och behöver aldrig, aldrig någonsin ever, never ha den kursen mera! Om jag blir godkänd vill säga. Nej huuadå, vad kämpig den var.
  Hursomhavre, denna vecka var vi med musiklinjen till Lafo och spelade in vår låt, helt hejsan faktiskt! Annars, lafo är ett så random ställe, egentligen. Liksom i Lappfjärd, och var bor eleverna ens?

  Idag slutade jag tidigare och nu skall jag baka amerikansk chokladtårta till farsdag och sen ikväll taggar jag till för att arbeta på dermo!

 

Idag blir en lång dag, men det är helt okej. Börjar morgonen med biologi som bara gör mig nedbruten haha, nämen. Det är nog inte så farligt som jag får det att låta. Sen blire' jobb för hela slanten. (literally, slanten alltså) Det känns som att jag inte låter som jag brukar när jag bloggar, hm. Owell, jag har väl aldrig heller haft någon bloggar-stil för den delen. Och idag blir det korta meningar här ser jag, de brukar alltid annars vilja bli en halv sida tycker jag.

  Jag märkte igår att jag tagit lite vatten över huvudet. Jag trodde provveckan började om två veckor men den börjar nästa vecka. Jag som skall arbeta i helgen och tre dagar nästa vecka, oops. Men vet ni, det gör inget att det ser dåligt ut, faktiskt inte. För att idag slog det mig ju det som jag borde påminna mig om lite oftare. Hur mycket det än går åt skogen så gör det inget. Jag vet att någon annan tar hand om det hur eländigt det än blir. Jag måste inte göra så mycket. Jag tänker ta det lungt, för jag är buren av en som ordnar allt och alltid saker till det bättre för mig.

 

Jag har ju börjat jobba, på Dermoshop. I lördags klockan sju på morgonen skulle vi infinna oss där för inskolning, tur att man inte är helt ödesdiger (är det ett ord) att få upp sig på morgonen. Jag tycker det faktiskt var helt kul, och det är så bra att jag har några som jag känner som arbetar där. Nu imorgon, skall jag arbeta igen och på söndag.

  Annars, jag har blivit riktigt bra på att köra bil, körde det snabbaste jag gjort igår uuuhh. 103 för att vara exakt. Dock blir man nästan bortskämd med att ha pappa som lärare eftersom jag inte kollar lika noga på alla hastighetsbegränsningar.

  Jag har så fullt upp hela tiden och man känner ett viss vemod när man kollar över särskilt sina helger och inser, att man inte kommer ha en ledig stund på en lång tid. Men tiden går fort, och då har man väl roligt, visst? Och jag har haft tid att träffa mina vänner, så guldglimtar finns absolut. Igår skall jag för tredje gången sen jag kom hem till Vasa! Skall handla ett välbehövligt par byxor och hälsa på broder Jakob.

  Jag har saknat USA den senaste tiden. Eller mest Amerikanska människor. Men ändå, det är något som man börjar märka nu.

Här står det stiila som det oftast gör. Höstlovet kom och gick. Besökte bror i Ekenäs, träffade Sari i Helsingfors, fick se mina kusiner som inte är babysar längre utan snarare tonåringar (hjälp), ungdomssamling, tantbesök och Beyonces Ave Maria. Sådär helt gemytligt höstlov alltså. Fick inte många bilder fårn höstlovet, men när jag nån får min kamera dragen hit så.

  Jag har ju inte alls skrivit om mitt körkortstagande. Jag kör ju med pappa (yeyee) och jag tycker jag är helt acceptabel. Växlandet är inget problem alls, det är bara backningen, läskiga lastbilar, körande för långt mot vägkanten och sådant som kanske är svårast. Oftast vet jag inte ens vad jag gör när jag kör rätt och växlar och dylikt, men vad gör det om det går bra?

  Nu skall tydligen datorn startas om om tre minuter säger den -förstås.

 

Idag blev det min andra kaffekopp denna vecka, men nu var det helt enkelt i hålla-mig-vaken -syfte. Sedan igår har jag varit helt, totalt slut. Igår var ääven min gnälldag, som lyckligtvis gått över.
  Jag skall strax åka iväg på brassbandsövning, för imorgon har vi konserter x2. Det blir kul, faktiskt! Jag älskar att spela första trumpet och att spela roliga stycken. Dessvärre har mina andra, kära förstatrumpetister blivit sjuka, så vi får se hur det går. Nåja, sånt fixar sig.
  På söndag skall jag ta en ledig dag, från ALLT. Jag skall inte åta mig något. Jag skall bara sova, baka, slöa och sådant. Det känns så ovanligt att ha en dag eller kväll ledig nuförtiden och jag ser så fram emot höstlovet. Då skall det bli kusinbesök, fara till Oskar, träffa Sari och kanske inte så mycket mer.
  Nu skall jag gå och värma upp kornetten!

Godmorgon!

Det är så lustigt att jag blev in i allt detta bloggande, det bara stör mig att jag inte vet hur man ändrar sin profil. Sådär är det med mig. Allt vad design, layout, worddokument och sådant heter tar musten ur mig och jag har verkligen noll tålamod med sådant.
  Idag blir ialafall en mysig dag. Jag har iochförsig biologi 2, vilket inte är mysigt någonsin, men jag har husli där vi skall laga färsk pasta idag och ikväll kommer Sara-tjejjen hit på middag och sen skall vi öva trumpet inför lördagen då vi har konserter x2. Ha en fin dag!

Det känns som att jag har haft nya saker, eller möjligheter den senaste hösten. Som att en ny era i mitt liv börjat, vilket det kanske har; jag är ju faktiskt 18. Däremot tycker jag inte det påverkat mig desto mera, för vad har jag egentligen gjort hittils som 18-åring? Gjort ansökningar till Arbetskraftsbyrån och VMP (där jag faktiskt frått jobb på Dermoshop nästa månad wihuu!), skrev under en lapp på ''humanities''-klassen i USA där vi skulle kolla en film med 18-års åldersgräns och behövde vårdnadshavare. Typ det?
  Jag är väl kanske inte det typiska 18-års barnet. Den enda alkoholaktiga dryck jag skulle kunna tänkas mig handla skulle vara amaretto eller någon likör, och det skulle vara i bakningssyfte. Och då kan jag ju inte ens handla det förän jag är 21, så inte så mycket winwin på den fronten för mig. Alkoholdiskussionen känns som ett endalöst objekt och jag är inte helt 100 på hur jag ser på saken. Det känns som att det finns så många sidor, åsikter, vinklar, bilder, uppfattningar och dylikt jag borde tänkt igenom och ta i beaktande att jag blir helt snurrig av all det bara. För mig präglas det ju delvis av den kristna dimensionen som kan vara så svartvit och ibland så grå, sen så anser jag mig vara en rättså vanlig, inte svartvit men ändå ha mina värderingar som jag tror på. Så det blir som så knepigt, och om man skall ta allas synpunkter i beaktande gör mand et svårt för sig själv. Nåja, nog om dethär nu, men det känns som att jag faktsikt hade något att säga om det, även fast jag inte är helt säker.
  Jag har som blivit mer jag-bryr-mig-inte så mycket. Jag vet inte om det märks, men jag märker det bara i små saker. Jag bryr mig inte längre i t.ex. om ingen säger något på lektioner och det känns som att jag alltid verkar så uttalande, framfusig och intresserad på lektioner. Liksom, jag är intresserad (inte alltid haha) och om jag då verkar lite mer spontan än tidigare och räcker upp handen eller frågar mina kanske onödiga frågor så struntar jag faktiskt ifall jag verkar lite, hmm, jag vet inte. Men kanske ni förstår vad jag menar. Ibland känns det som att jag borde hålla tyst om Amerika mera när det kommer på tal eller om jag helt enkelt bara vill berätta ''att i USA så gjorde vi såhär..'' osv. Men vet ni, jag tycker att om jag mig har spenderat så lång tid i ett land tycker jag det är okej att gnata på om det. Så det så.
  Idag har jag varit med i radio, så lyssna på Radio Vega på förmiddagen på torsdag eller fredag eller så länkar jag sedan till det. I och med det drack jag även en kopp kaffe (Sophia, det händer) till, och det var helt okej gott med en smetamunk till. Kanske det blir kaffedrickare av mig också?
  Sen hade vi ett gäng från Helsingfors universitet och man fick välja olika labb där de berättade om något ämne och sin utbildning. Helt intressant, får se om jag någon gång får mig till ett universitet.
 

Long time no see! Nejmen, påriktigt hej!
  Jag vet inte varför det tagit så länge.Eller jo, delvis. Jag har ny dator (min brors gamla) och har inte fått in bilderna än haha, vilket inte var så svårt. Ni fick inte ens veta hur det var att komma hem från USA för mig. Ni har inte heller fått veta hur det varit att bli finländare igen, hur mycket roligt jag haft sen jag kom hem, hur frustrerad jag varit på finländskhet och hur jag egentligen inte ännu har processat det hela.
  Hursomhavre, har jag det bra. Jag har haft fullt upp sedan skolan började, inte en ledig helg sedan dess. Nu håller jag på med en hel del skolarbete, spelar en massa trumpet, träffar mycket vänner och njuter.
  Nu tror, vill och hoppas jag min blogg skall innehålla mycket bilder, värdiga inlägg och bakverk. Nu får detta vara mitt första inlägg sedan jag kom hem, inte tänkt det skulle bli så.

Förresten, vet någon hur man ändrar profilbilden och ''Om'' här till höger på bloggen?

 

Okay, so I'm on an American keyboard so I'm just gonna write in English. It still doesn't feel like I'm leaving tomorrow so I'm actually doing pretty good. And now when I saw my dear mommy had made a welcome-home party for me on Wednesday I got pretty excited.

  I have shifted so much about going home and not, emotionally. Right now I'm actually somewhat excited. And I AM excited to see all of you in Finland. Not so excited about leaving my second life here with all the people, food, memories, traditions and stuff.

  This year has been amazing. I am so happy that I'm able to say that because I've for sure had moments where I haven't thought it has been amazing. I'm so happy I did this, for so many reasons. This will benefit me for the rest of my life, really. I'm so thankful for all what I've learned, all the friends I've made, all the chanses I've taken and yeah, everything. Now I'll come home and I have no clue how dramatic or undramatic it'll be. I'm for sure a whole lot more American and I hope I can maintain that side of me somewhat in Finland.

  Thanks mum & dad, I'm so happy for all the support, love you!

 

Okay, now I got emotional, better stop here. Now I'm gonna have a last get-together with my friends and enjoy every minute of it!

See you all soon!

 

Love, Karolina