karolinadansariregn

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig, igår var en sån dag.

 

Jag hade bara två lektiokner och skulle glad i hågen åka till Vasa med en buss. Började cykla hemifrån mot Näsby och hann bara se att min tygkasse på styret for in i hjulet and the next thing I know är att jag föröker krypa mot sidan av vägen. Jag flög alltså över styret, vilket jag inte minns och jag minns inte heller när jag slog i mig. Jag landade bokstavligen på ansiktet eftersom jag inte har några skrubbsår på varken mina händer eller knän.
  Lyckligtvis råkade en man vara på en av gårdarna i närheten där jag flög iväg som kom och hjälpte mig och senare stannade andra bilar som ringde efter ambulans. Jag minns saker mer eller mindre bra men damen som kom och hjälpte mig var mycket snäll iallafall! För det mesta tänkte jag på mina tänder eftersom jag kände att de inte var som de skulle. Ambulansen kom och jag talade mest om mina tänder tror jag. Väl på hvc konstaterade dom att jag inte skadat nacken, men jag behövde sy läppen och dessutom är halva ansiktet uppskrapat. And about my teeth, ena framtanden var lös och den ena hade en bit brakat (säger man så) bort ifrån. Så det var väl det värsta om vi säger så. Jag fick tanden tillbakatryckt och nu är de ihoplimmade med nån järntråd för att stabiliseras och på måndag skall jag och se om de börjat ''ta fast'' som de ska -hoppas!

  Så idag är jag uppsvälld och min läpp är gigantisk, jag ser lite ut som en älg. Men nu skall vi ta allt det fina i dethär: Jag slog mig i ansiktet, vilket är mycket bättre än mitt på huvudet och jag fick ingen hjärnskakning eller något med nacken tackochlov. Jag har så mycket fina människor omkring mig och det fick jag verkligen se igår. Klishéigt nog så inser man nog hur snabbt livet kan ta vändning och att vad som helst när som helst kan hända. Och mitt råd till mig själv och alla andra framöver: ANVÄND cykelhjälm -helt seriöst. Jag har inte förut tänkt att det skulle vara fånigt men man har lixom bara inte brytt sig i att göra det. Men nog har man ändå tänkt att man skulle känna sig lite utpekad med cykelhjälm. Men det är inte värt att tänka så, påriktigt. Att jag klarade mig så pass bra som jag gjorde är ganska otroligt och det är lite hemskt att det måste hända något sånthär för att man skall börja använda hjälm, men åtminstånde har jag lärt mig det nu.

 

Ikväll skall jag äta glass, tackhej!