karolinadansariregn

Tänkte uppdatera om mitt utbytesår. Jag har inte fått veta mycket alls ännu, bara att jag troligtvis skall till Michigan eller Minnesota. Det är ju så långt norrut det går, men jag har ingen desto större skillnad. Dessutom har jag najsiga släktingar i Michigan som jag hälsade på 2011. Nåväl. Här ligger Michigan:

Tjoo! Påsken är som bäst i mitt hus, vilket innnebär att jag har kusiner här. GoodBetterTheBest! Idag har jag handlat budgetblekningsmedel för 1,20 euro. Kamomillfrön och kamomillté. Får si om det funkar.
Men ja, ikväll är det påskbrasa på villan, vi har en egen för att vi är lite bättre. Nänå. Fast bra är vi ju. Det ska ni få bevis på med en nytagen bild på mig och Sophia:

 

I'm doin' crazy much uptating!

Tjo! Sen sist vet jag inte vad som hänt. Men idag har jag varit på brabra möte, cyklat för första gången iår, varit på orkester övning och KAJ var med och övade tihi.

Men i fredas var jag med friends på en trevlig Open Stage kväll på café Albert

 

 

Så innan du klipper dig, pröva nya GLISS nej hoonuung!

Jag har börjat göra olika honungshårmaske, å dom e bäst! Jag ska sova med en i håret i natt så därför är jag såhär snygg:

 

..Med alla bilder! Sportlovsbilderna får komma en annan gång, nu blire bilder från Mimmis och mitt kalas (som jag stal av henne, kan ju va snäll och länka henne (fast det vet jag inte hur man gör så jag skriver bara hennes adress :) ) : kortochgott.devote.se

 Ojoj. Vet ni vad. I torsdags fick jag ett meddelande som typ löd: Hej! Du har fått en plats i USA! Inom kort får du veta var.

När jag hade läst dedär blev jag faktiskt lite hoppig och skrikig och ringde mamma och attackerade senare mina bröder med mina hopp. Dom brukar få utstå alla min känslomässiga uttryck rent konkret.

Men iallafall, jag vet inte vad jag ska säga. Det är helt knäppt och SÅ roligt! Även om jag faktiskt kan säga jag nästan hela tiden haft en känsla att det skulle bli såhär så är det påriktigt nu. Igår slog mig tanken, Vet jag vad jag håller på med? Jag menar, jag skall va borta ett år i ett land som ligger jagvetinte hur långt borta! SÅ nej, jag vet inte riktigt, men det är bara kul!

Jag tänkte ta lite (mycket) historia om allt detta för dom som orkar läsa:

 

Jag minns inte när jag började riktigt fundera på att vilja bli utbyteselev, men jag hittade i en av mina flum-antecknings-dagböcker där jag skrev någongång 2010 att jag skulle någongån i mitt liv vilja bli det. Men jag började väl tänka riktigt påriktigt på det någon gång i nian, särskilt i början på 2012 och tänkte att dethär är något som jag faktiskt vill och skall börja leta info, och göra mer av det än bara en tanke. Så för typ exakt ett år sen på min födelsedag gick jag till min studiehandledare och började tala om det. Fick en massa namn på olika organisationer. Jag började kolla upp flera olika, och började läsa utbytesbloggar. Jag tror jag blev rekommenderad att fara med ROTARY ganska i början, så jag ringde till dom där någongång också, och ringde och höll kontakt typ lite hela sommaren. Vi hade varit i kontakt med en annan och jag skulle ha sluppit med den, men sedan bestämde mamma och jag att jag far med Rotary eller ingen alls. Sedan dök det upp att jag skulle leta upp värdfamiljer i Närpes för utbyteseleven som kommer att komma hit ifall jag far. Det var ganska jobbigt, tog länge och kände hopplöst ibland. Men otroligt nog hittade jag dom. Jag måste från början säga att jag har sa till Gud, om det är meningen att jag skall åka till USA, så litar jag att du ordnar detta på bästa sätt och att jag kommer att vara klara dehär. Och det har jag faktiskt nästan gjort hela tiden. Och allt detta extra arbete kom nu sen tror jag till andra fördelar.
 Jag fyllde i en massa papper som skulle inskickas inom december, fick det gjort och hade alternativen 1.USA 2.Canada 3.Frankrike 4.Taiwan (tog bara ett land, hade ingen större tanke bakom det whatsoever)

I februari fick jag veta att jag var godkänd och skulle få åka, yee! Hade inte fått höra vart eller när, men jag hade hela tiden utgått från USA. Så var jag på den första utbytesträffen i Härma. Där samlades utbyteselever som kommit till Finland och vi som skall fara i år. De som var från andra länder presenterade sig osv. Sedan blev det våran tur att presentera oss, och då kom det upp en lista med våra namn och vilket land vi tydligen skull åka till. Och tror ni inte, det står TAIWAN för mig. Jag och mamma kollade på varandra med samma skräckslagan blick, så när jag skulle presentera mig sa jag typ, Hej jag heter Karolina och trodde jag skulle till USA...(brapresentationftw!) Han som höll träffen sa vi skulle prata sen. Jag hängde typ inte med under träffen. Alltså jag var inte rädd för att fara till Taiwan, utan rädd att inte få åka till USA. För Taiwan var lixom inte ett alternativ. USA är det populäraste alternativet skulle jag säga och om jag fattade rätt var det många som ville åka dit fick inte plats. Så att jag skulle få plats borde egentligen vara ganska svårt och aningen omöjligt. Därefter skulle  personen jag har haft mest kontakt med i Rotary skulle se om det kunde ordnas.
 När jag for hem i bilen så grät jag inte. Jag var först lite chockad och lite besviken och tårarna brände bara till två gånger under träffen men inget mer. Jag var inte heller sur och bitter utan harmad men jag sa det till mamma och pappa och det trodde jag faktiskt, att om Gud har en plan för mig att åka till USA, så ordnar han det på bästa sätt. Sällan jag tror som jag har gjort genom allt dehär. Så de senaste två veckorna var jag lugn, tänkte faktiskt inte mycket på det och i torsdags fick jag då meddelandet.
Så Gud va ju så med! Det var svårt att hitta värdfamiljer, och det hittade jag. Jag blev godkänd. Jag fick inte det land jag ville, men fick sedan det land som det är svårt att slippa till. Dessutom tror jag, att det var bra att jag fick göra allt detdär extra arbetet i höstas, för det kunde säkert hjälpa till nu när de försökte få en plats åt mej, att säga att hon har gjort mycket för att få dendär platsen. Det vet jag ju inte, men skulle inte bli förvånad om det var så. Summasumarum, vägen genom detta har inte varit rak alls, men jag trodde faktiskt att det fanns en mening med min dröm och Gud har ordnat detta på bästa sätt och det är inget annat än otroligt!