karolinadansariregn

Saker kan ta vändning. Jag behövde bara en vän och min kloka mor. Jag tror inte på att saker är slumpmässiga what so ever. Jag tror tillslut att allt formar en till personen man är. [Dessutom har jag kommit till att de flesta klyshér faktiskt stämmer]

 Punkt. Ny mening. STOR BOKSTAV.

 

Min såkallade blogg. Jag skulle på ett sätt vilja skriva av mej här. Men på ett sätt tror jag då att jag kanske vill få uppmärksamhet på något sätt jag är ibland för feg för att våga säga åt nån. Jag vill inte titta tillbaks på gamla blogginlägg och komma ihåg att dendär tiden mådde jag inte bäst. Enbart för att jag inte vill framkalla dendär känslan. Därför har jag inte haft lust att göra något.
  Jag är en person som älskar livet. Jag tycker det är den finaste gåvan på ett sätt. (Dock är egentligen gåvan varför man är skapad ännu finare). Jag kan tycka att minsta sak kan betyda hur mycket som helst. Men när jag inte har dendär lusten så har jag inte lust med något, för jag ser inte meningen i det. Det blir lite fel iochförsej. Men som en klok kvinna sa en gång; en känsla är verklig, den finns. Även fast man vill eller inte. Det är dock vad man gör av den. Det är det jag måste ta mer fasta på. Nu vill jag inte påstå att mina värderingar är rätt för just dej. Jag tror det kan finnas en del riktlinjer, men precis allihopa är olika och behöver inte samma sak. Så detta är vad jag behöver. Såjeenoo.

Kul att jag såhär impulsivt kunde skriva något vettigt en gång. Nu skall jag andas, gå och sova och se fram emot livet som ligger framför en, morgondagen alltså. Gör det du med. :)

 

Oj ja. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag orkar inte skriva här för jag har tappat lusten för det. Jag vet inte hur mycket jag ska skriva. Jag vill inte påminna mig själv om allt. Men jag hoppas på lite bättre morgondag. Äh, jag vet inte. Peace & Love!
Karolina