karolinadansariregn

Den senaste veckan, eller dagarna, har jag känt en stor frid med mig själv. Mitt huvud är ofta i ett stridigt virrvarr med mig själv som inte går att förklara. Men de senaste dagarna har jag varit i frid med mig själv. Jag kan se på mig själv, när jag på morgonen ser ut som en nykläckt fågelunge i morgonrocken och se hur mina ögon lyser sådär av liv. Det ni, är skönt. I'm Gods incredible work of art.   Igår på kvällen for jag, Jakob, Emme och Julia till Vargberget. Tanken var att vi skulle skrinna, men istället gick vi till utkikstornet och kollade över den passligt fina utsikten av upplysta växthus. Därefter gjorde vi upp eld, som tog en stund ehe och grillade korv, majs och halloumiost. Kvällen avslutades med chips & nutella (bästa kombon EVER), te och diskussioner om toaletter och flygplan. Värt att fundera på.
  I torsdags var det ju tänkt jag skulle ge blod, ja. Julia min vän kom och hämtade mig efter skolan och väl där fyllde jag i papper och så vidare. Sedan skulle själva blodgivningen äga rum och de hann sticka in nålen och tappa en del blod. Jag tyckte det var helt okej förutom att det var lite obehagligt när jag kände hur blodet pulserade i armen. Plötsligt vaknade jag upp och hade tydligen svimmat. Hoppsan. Hur det nu gick till, jag som varken är rädd för nålar eller blod. Så det blev inte så mycket givet av mig. Men med Julia där så gick allt fina fisken och vi begav oss hemåt, åt pizza och hade filmkväll. Riktigt myigt, så inte fy skam var det.