When the walls starts collapsing again.

Jag trodde inte det skulle bli såhär. Och nu står jag i leran utan stövlar.


Denhär veckan har varit rolig, jobbig, utmanande, givande, besvikelsefull, vridande känsla i magen och hopplöshetskänsla. Sånt jag isällan upplever på mycket länge börjar tona upp.
Annars har jag väldigt fina vänner överallt, tack till er.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0