karolinadansariregn -

Som man minns.

Hejgokväll! Som jag igen kan konstatera är min blogg inte en blogg, utan ja, jag vet inte. Senast jag skrev har jag typ; Tänkt på nåd, hade skola och prov långt in på veckan när det var julafton, fick en systemkamera så nu får ni kanske lite bilder, ja! Sen var jag på mvv (midvinterveckan, ett coolt, upplevande läger) där jag fick insikt om att jag typ ska gå här i gymnasiet i höst och utmanat mig. Och denhär helgen känns lite utav en milstolpe i mitt liv. Kanske. Eller en lyktstolpe i alla fall. Vi hade filafriday och möte på lörda å sönda. Öhö, möte låter lite formellt men ja. En gäst vid namn Stig från Sverige kom till Närpes för tredje gången. Han berättade om hur det inte handlar om krav eller prestationer eller måsten i relationen med Gud. Och en del saker kände jag igen mig mer eller mindre. Och ja, igår insåg jag något, som gnagat omkring i mitt huve läng, men jag aldrig helt konkret insett vad felet vad. Men igår insåg jag, och det var mer än härligt. Och det är väl det som känns lite som mil/lyktstolpen. Detta låter inte häftigt här, men mitt hjärta är lixom flygande just nu. Jag kommer säkert falla igen, men i grund och botten vet jag nu hur det faktist ligger till och Gud lyfter alltid upp mig. Och såhär dagens uttryck, eller hela livets kanske: ''It doesn't depend on me, but on him''. Ja, precis!
Och tack alla människor runt omkring mig, ni är obeskrivtbart fina! <3